Olssons Zetor samling  på Orust

Det hela började med att min farfar och farmor köpte denna Zetor 25 1951, helt ny, vilken blev gårdens första traktor. Det var ett stort beslut att byta ut hästen och i stort sätt byta ut alla redskap för att effektivisera verksamheten och slippa slita så hårt.

John och Zetorn blev snabbt "välkända" på Orust med sin framfart. John han hjälpte många "Torpare" och små gårdar med att plöja, harva, så och transportera hö medmera.

Det är många som minns ljudet av Zetorn med dess härliga ljud samt härliga temperament. Denna traktor är enormt stark och seg och det är många som blev och även idag blir förvånade över vilken styrka och pondus som denna traktor utstrålar. Det är otroligt vad han vill dra, detta är traktor...

Zetorn har alltid startat och aldrig gjort oss besvikna och han tjänstgör fortfarande på vår gård och är verkligen till stor glädje. Det är jag och min son till vänster i bild och vi vänder hö (2009) fortfarande med vår Trotjänare.

Min farfar, John köpte ytterligare en ny Zetor 3511, 1970 och lämnade då in

Zetor 25-an i inbyte. Den nya traktorn hade hytt med värme samt ett bättre utvecklat hydralsystem och trepunktsreglering samt dubbelkoppling. Det dröjde inte många dagar förrrän alla i familjen började sakna Trotjänaren och det var framför allt min farmor som kände en stor saknad av Zetor 25-an och dess härliga ljud. En bekant till farfar och farmor vid namn Svea Törner från Säffle fick höra att Zetorn hade lämnat gården och förstod snart att farmor verkligen ville ha tillbaks traktorn. Selma stod på sig och sa till John, nu är det bara så att du får allt vara snäll och åka med mig och köpa tillbaks Zetor 25-an, för det är bara så att traktorn skall tillbaks.

Det blev så att John blev övertalad av dessa damer att köpa tillbaks Zetorn och jag kan säga att Selma har nog berättat om denna händelse ca 100 gånger och det var samma glädje varje gång hon berättade hur Zetorn kom hem. Det var nämligen så att Selma lämnade av John på firman där Zetor 25-an stod och när han och Zetor 25-an kom på Rödsvägen hördes det lång väg och min farmor började gråta och talade om för Selma att detta var det bästa som hänt. Trotjänaren är tillbaks och den skall aldrig lämna vår gård igen och så blev det. Tack vare denna händelse fick jag så småning om bli traktorägare och förvalta trotjänaren och det är nu fjärde generationen på vår gård som har glädjen att köra Zetor 25-an.

Här kan ni se en film där Zetor 25 drar ett tungt lass med gödsel